Everything happens for a reason
Jag tänkte tacka för mig och överlämna skrivandet helt och hållet till Amanda. Eftersom jag inte ska tillbaks till usa får hon ta över nu. Att blogga om det coola livet i Göteborg känns sådär så jag tänkte pensionera mig.
Livet här hemma rullar på som om ingenting har hänt. Det är nästan lite skrämmande att det känns som om tiden stått stilla här hemma det senaste året. Det är fortfarande lite märkligt att vara hemma, men jag börjar komma in i livet hemma i Göteborg igen och vänja mig vid det. Och det är väldigt skönt att vara hemma, även om jag längtar tillbaks ibland. Men oavsett hur mycket jag saknar usa, så tog jag beslutet att stanna hemma, det är här jag vill vara :)
Att försöka sammanfatta de senaste nio månaderna går inte. Jag hade ett helt annat liv i usa och det går inte att sammanfatta eller riktigt beskriva. Och det är så märkligt att det livet bara är över nu. Jag saknar det och jag saknar mina vänner där mer än vad jag tror ni förstår. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Men usa och allt jag varit med om och alla jag fått lära känna kommer alltid vara en del av mig och aldrig glömmas bort.
Och jag vill bara varna er: jag kommer tjata en massa om usa och allt vi gjorde och om en massa människor ni inte har en aning om vilka de är för en bra tid framöver, men ni får överleva.



True Friendship Never Ends
faaaarväl bloggeeeeen! Liiiiiiiiiiiiiiiinnnnnn
Livet här hemma rullar på som om ingenting har hänt. Det är nästan lite skrämmande att det känns som om tiden stått stilla här hemma det senaste året. Det är fortfarande lite märkligt att vara hemma, men jag börjar komma in i livet hemma i Göteborg igen och vänja mig vid det. Och det är väldigt skönt att vara hemma, även om jag längtar tillbaks ibland. Men oavsett hur mycket jag saknar usa, så tog jag beslutet att stanna hemma, det är här jag vill vara :)
Att försöka sammanfatta de senaste nio månaderna går inte. Jag hade ett helt annat liv i usa och det går inte att sammanfatta eller riktigt beskriva. Och det är så märkligt att det livet bara är över nu. Jag saknar det och jag saknar mina vänner där mer än vad jag tror ni förstår. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Men usa och allt jag varit med om och alla jag fått lära känna kommer alltid vara en del av mig och aldrig glömmas bort.
Och jag vill bara varna er: jag kommer tjata en massa om usa och allt vi gjorde och om en massa människor ni inte har en aning om vilka de är för en bra tid framöver, men ni får överleva.



True Friendship Never Ends
faaaarväl bloggeeeeen! Liiiiiiiiiiiiiiiinnnnnn
Kommentarer
Trackback