wenospeekamericano

I morgon aker jag. I morgon aker jag hem. Hem till Sverige, hem till mitt Goteborg. Har en lang resa framfor mig. 18 timmar kommer det ta. Inte sa roligt. Flyger forst fran Atlanta till New York. Sen fran New York till Amsterdam och slutligen fran Amsterdam till Goteborg :)

Har inte riktigt forstatt att jag ska aka hem. Att det redan ar dags. Och aven om det kanns som en evighet sedan senast jag var hemma, har dessa nio manader i USA bara flugit forbi. Tiden gick sa fort.

Hej da USA och Georgia och mina kara amerikanare. Och framfor allt, hej da underbara varme! Jag kommer sakna dig. Valdigt mycket. 



 
Just an old sweet song
Keeps Georgia on my mind

Kommer aldrig glomma den har dagen. Kommer aldrig nagonsin glomma sista gangen jag kramade om dom. Aldrig. Kommer aldrig glomma bilden av dom nar de stod pa parkeringen och sag pa nar vi satte oss i bilen och akte darifran. Aldrig.

Det har var nagot av det jobbigaste jag nagonsin gjort. Har gratit hela dagen. Och nu har jag inga tarar kvar.

Det har inte riktigt slagit mig an. Jag tror fortfarande att jag ska fa se dom snart igen. Det har ar sa konstigt. Sa fruktansvart konstigt.

/Linn

Two down, one to go.

Har min sista final imorgon och sedan ar jag klar! :D

De tva jag redan tagit har inte direkt varit svara (jag alskar prov med svarsalternativ) sa kommer inte plugga ihjal mig for imorgon. Daremot kommer jag behova stada utav helskotta hela dagen idag. Kul...


Vi ses nasta vecka allesammans!
massor av kramar
Liiiinnnnn

Jag ahr nog aldrig varit såhär omotiverad till att plugga om jag ska var ärlig!! Har bara 2 sidor till att skriva om, men jag ORKAR INTE!!! JAG HATAR ENGELSKA!!!! Jag tror att jag är inne på 4e omskrivningen av mina uppsatser= inte roligt, jag kan typ varje ord utantill!!!!!

Här kommer en gammal bild från sommaren 2009 kanske :)


jaja, ska jag väl återgå till min argumenterande uppsats mot dödsstraff.... :(((((((

Pussar och kramar amanda

Gick inte och lade mig forran halv fem igar. Eller imorse kanske man ska saga. Och nu har jag akt pa forkylning. Blir alltid sa nar jag sovit for lite. Jag har nog tidernas samsta immunforsvar. Kanner mig sa elandig nu. Forkyld och deprimerad.

Fast egentligen ar jag inte sa deppig. Egentligen ar jag inte speciellt ledsen alls. For jag forstar ingenting. Jag forstar inte att vi aker om tre dagar. Att jag ska saga hej da pa torsdag. Att jag aldrig ska fa se dom igen. Jag vet att jag skriver om det valdigt ofta, den dar dagen nar jag ska aka, och ni ska veta att det ar det enda jag kunnat tanka pa pa sistone. Den dar dagen da jag ska aka som nu helt plotsligt har blivit "pa torsdag." Det gar inte in i huvudet. Spelar ingen roll hur manga ganger jag sager till mig sjalv att det ar dags nu. Det ar slut. Det ar som att jag inte vill forsta. Men det ar val nagon konstig forsvarsmekanism darinne som forsoker gora det har lattare for mig. Har liksom stangt av alla kanslor. Tillater inte mig sjalv att kanna nagonting just nu. 

Men maste val inse att sadant har ar en del av livet. Forandringar. Att ga vidare. Att slappa taget. Det ar bara det att det finns ingenting som jag hatar sa mycket som nar saker forandras. Aven om det visar sig att det blir till det battre, vilket det nastan alltid blir. Det enda jag kan se ar att nagonting tar slut. Att nagonting ar over och aldrig kommer mer igen. Har sa svart att se att det doljer sig en borjan pa nagot nytt efter varje slut.

Jag tror jag behover komma hem nu. Behover bli pamind om hur manga fina manniskor jag har dar hemma. Att jag har nagot annu battre som vantar.

Time will ease your pain
Life's about changing,
nothing ever stays the same


/Liiiinnnnnnnnn

"Poolparty" idag. Lekte, solade och kakade pa tok for mycket mat.





/Liiiiiinnnnnnn